Julianska kalendern

Julianska kalendern har fått sitt namn efter Julius Caesar som reformerade den romerska kalendern år 46 före Kristus. Bland annat fastställde han att året består av 365 dagar och att skottår skulle infalla vart fjärde år med en extra dag. Han fastställde också att månen inte hade någon betydelse för kalendern eftersom skörd och annat inte påverkas av hur månen rör sig över himlen.

Annus Confusionis och Julianska kalendern

År 46 före Kristus kallas Annus Confusionis. Före det året hade prästerna makten över den romerska kalendern eftersom de ansåg att de stod i kontakt med gudarna. Sedan urminnes tider har man trott att gudarna styr över tiden och därmed även över kalendern så det var inget konstigt med det. Gudarna var himlakropparna som man ibland kunde se men aldrig komma i kontakt med. Planeterna i Solsystemet har namn efter bland annat romerska gudar och en del namn delas med månader i kalendern som till exempel Mars. Man gav inte planeten namnet Mars utan man var övertygad om att planeten var guden Mars. Samma sak med Saturnus, Jupiter och Markurius till exempel.

Den romerska kalenderns förvirring

Prästerna ansåg att de stod i förbindelse med gudarna, alltså med planeterna. Det ledde till att prästerna kunde styra kalendern efter eget tycke och smak. En effekt av det var att prästerna la till ett antal dagar så att kalendern skulle passa dem och deras förehavanden. Detta ledde i sin tur till att sådd och skördetiderna hamnade fel och det slutade såklart i kaos. Därav namnet Annus Confusionis som betyder Förvirringens År. Efter det året började den Julianska kalendern att gälla och året var därmed återställt och kalendern fungerade som den skulle.

Månadernas namn i den Julianska kalendern

I den gamla romerska kalendern hade tiden mellan december och mars kallats vinter och saknat månader. På 700 – talet före Kristus införde den romerska kungen Numa Pompilius en uppdelning av vintern i de två månaderna januari och februari. Före dess hade alltså kalendern bara tio månader vilket förklarar namnen på månaderna i slutet på året. Månaderna är:

• Januari efter den romerska guden Janus
• Februari efter den etruskiska guden Februus
• Mars efter den romerska guden Mars som även var staden Roms gud
• April troligtvis efter latinets aprilis som betyder öppna sig. Jorden öppnar sig och allt börjar gro
• Juni efter den romerska gudinnan Juno
• Juli efter Julius Caesar
• Augusti efter kejsar Augustus, Roms första kejsare och adoptivson till Julius Caesar
• September efter det latinska ordet för sjunde
• Oktober efter det latinska ordet för åttonde
• November efter det latinska ordet för nionde
• December efter det latinska ordet för tionde

Trots att året har tolv månader slutar alltså året med Den tionde månaden. Anledningen är som ovan nämnts att den romerska kalendern hoppade över januari och februari och istället kallade den perioden ”vinter” kort och gott. Den Gregorianska kalendern ersatte den Julianska kalendern med början under slutet av 1500 – talet. Den Gregorianska kalendern innehåller endast små men oerhört viktiga justeringar.

Källor:
Den julianska kalendern. Nationalencyklopedin
Kalendrar ur fas. Forskning och framsteg
Bildkälla. Wikimedia commons.

Frågor och svar om den julianska kalendern