Månaden

Månaden är den tid det tar för månen att kretsa ett varv runt jorden. De tidigaste kalendrarna var månkalendrar. Den enkla anledningen är att det är enkelt att studera månens rörelser från jorden. Eftersom en astronomisk månad är 29,53 dygn så går det lite mindre är tolv månader på ett år. Men den kan också vara drygt 27 dygn beroende på vad man använder som referenspunkt. Med tiden kom man att kompensera för tidsskillnaden genom att lägga till skottdagar eller skottmånader.

Månaden och dess olika omloppstider

Eftersom det är svårt att bestämma någon form av fast punkt i universum så är det svårt att fastställa månens omloppstid runt jorden. Man kan dela in sättet att beräkna omloppstiden som:

• Synodisk, 29,5306 dygn
• Siderisk, 27,3217 dygn
• Anomalistisk, 27,5546 dygn
• Drakmånad, 27,2122 dygn
• Tropisk, 27,2122 dygn

Eftersom universum rör sig och inte har någon nollpunkt så beror månens omloppstid på om man till exempel tar hänsyn till hur solen rör sig i universum, hur månen förhåller sig till stjärnorna och så vidare. Månaden är relativ helt enkelt. En juridisk månad är 30 dagar. Det är då som man ska betala ränta och det är så kortare fängelsestraff beräknas till exempel.

Månaderna i den Julianska kalendern

Den Julianska kalendern infördes av Julius Caesar år 46 f. Kr. Kalendern var en reform som syftade till att rätta till den tidigare romerska kalendern som fullständigt hade spårat ut. Av olika anledningar hade året i den romerska kalender svällt så att den innehåll 455 dagar. I tidigare varianter av den romerska kalendern fanns även perioden ”vinter”. Men på 700 – talet f. Kr. fick de romerska prästerna den smått befängda idén att dela in i månaden januari och månaden februari. Före det hade den romerska kalendern tio månader och vinter kort och gott.

Konsten att namnge månaden

För att inte krångla till det alltför mycket kan man säga att månader rent generellt har fått sina namn efter gudar enligt tidens religion. Den kalender vi använder idag kommer från det antika Rom och därför heter månaderna som de gör. Nämligen:

• Januari efter guden Janus
• Februari efter den etruskiska guden Februus
• Mars efter guden Mars
• April efter latinets ”Aprilis” som betyder ”öppna”. Jorden öppnar sig och börjar gro.
• Maj efter den romerska gudinnan Maia.
• Juni efter gudinnan Juno
• Juli efter Julius Caesar
• Augusti efter Augustus, Caesars adoptivson och Roms första kejsare
• September efter det latinska ordet ”septem” som betyder ”sju”
• Oktober efter det latinska ordet ”octingent” som betyder ”åtta”
• November efter det latinska ordet ”novem” som betyder ”nio”
• December efter det latinska ordet ”decem” som betyder ”tio”

Caesar la till månaderna juli och augusti. Han var då tvungen att byta namn på månaden Quintillis som betyder nummer fem och månaden sextillis som betyder nummer sex. De månaderna uppkallade han istället efter sig själv och sin adoptivson. Månadernas namn är alltså en blandning av namn på gudar och vanliga sakrala siffror.

Månaden i den svenska kalendern

Idag har månaderna i den svenska kalendern, liksom i de flesta andra länders kalendrar, 28, 30 och 31 dagar plus att månaden februari har 29 dagar när det är skottår. Namnen på månaderna i den svenska kalendern var inte från gudar utan hade mer praktiska namn som beskrev vad som hände. Undantaget är Torsmånad som är januari. De gamla svenska månaderna hette:

• Torsmånad (januari)
• Göjemånad (februari)
• Vårmånad, ugglemånad (mars)
• Gräsmånad (april)
• Blomstermånad (maj)
• Sommarmånad (juni)
• Hömånad (juli)
• Skördemånad (augusti)
• Höstmånad (september)
• Slaktmånad (oktober)
• Vintermånad (november)
• Julmånad (december)

För mer vägledning om vad som händer på olika tider på året kan man med fördel komplettera sin kalender med en rejäl bondepraktika.

Källor:
Om beräkningen av månad i svensk rätt. Svenska juristtidningen
Astronomiska termer. Stockholms observatorium

Frågor och svar om månad